Mikroekonomi

Nationalekonomi handlar om hur människor beter sig och kan definieras som läran om att hushålla med begränsade resurser. Mikroteori berör den enskilda marknaden där företag och individer är de främsta aktörerna. Inkomstfördelning, produktivitet, prisbildning, monopol, oligopol är begrepp som är viktiga för att förstår hur den enskilda marknaden fungerar och hur den agerar vid marknadsmisslyckanden, konkurens och utrikeshandel.

Människor lever inte som isolerade individer utan tillhör ett samhälle där man är beroende av varandra. Man utbyter varor och tjänster mot pengar som sedan används igen för att köpa nya varor och tjänster. För att detta kretslopp ska fungera finns det ett par frågor som är viktiga att besvara, till exempel: Vilka varor och tjänster ska man producera? Hur ska dessa varor och tjänster produceras? När ska dessa varor och tjänster produceras? Var ska dessa varor och tjänster produceras? Vem ska konsumera dessa varor och tjänster som har producerats? De huvudsakliga källorna för texten nedan är: Eklund, (2005), Parkin, (1998), Pihl, (2007), Södersten och Söderström, (2004). Fullständig lista återfinns i slutet av texten.

 

Allokering

Inom nationalekonomi är det vanligt att studera allokering av resurser dvs. hur olika resurser fördelas på olika ändamål i produktionen. Ofta används begreppet i sammanhang som optimal allokering eller paretooptimal allokering. Detta är en situation då alla tillgängliga ekonomiska resurser i ekonomin och all produktion har fördelats så att ingen kan få det bättre utan att någon annan ska få det sämre.

 

Produktionsfaktorer

De produktionsfaktorer som används i produktionen av varor och tjänster är av tre typer, arbetskraft, kapital och naturresurser. Allokeringen av dessa i samhället styr hur produktionen är organiserad. Arbetskraft är människorna i samhället samt all dess kunskap och erfarenhet som de besitter. Vid en jämförelse mellan arbetskraftens utformning 1809 och 2009 ser man tydligt att kroppsarbetet har minskat i betydelse samtidigt som humankapitalet har blivit allt viktigare. Hur utbudet av arbetskraft förändras kan beskrivas med hjälp av substitutionseffekten och inkomsteffekten.

Den tredje produktionsfaktorn, naturresurser, är de tillgångar som är skapade av naturen som vatten, jord, olja, mineraler, naturgas, åkermark, älvar, skog etc. Kapital är andra tillgångar såsom industrilokaler, kontor, maskiner, verktyg men även pengar. Kapital kan ha olika betydelser beroende på vilket sammanhang det nämns i. Det kan vara realkapital vilket är de varor som har behövts för att producera andra varor och tjänster som exempelvis verktyg, maskiner och fabriksbyggnader. Generellt kan det sägas att kapital är de finansiella resurserna som är nödvändiga för att kunna producera varor och tjänster i ett land innan de har kunnat säljas.

 

Substitutionseffekt & Inkomsteffekt

Utbudet av arbetskraft kan variera med löneläge, kultur, religion, socialt skyddsnät, skattesystemet med mera. Först är det viktigt att beskriva skillnaden mellan lön och inkomst. Lön är den ersättning som man får för ett utfört arbete och är vanligtvis uttryckt i kronor per timme. Inkomst är ett något bredare begrepp än lön. Utöver inkomst av arbete inkluderar detta bland annat även kapitalinkomster och transfereringar (bostadsbidrag, föräldrapenning, studiemedel etc.)

Om analysen bara tar hänsyn till lönen så kan man i normala fall anta att en högre lön ökar utbudet av arbetskraft. Men sambandet mellan lön och utbud av arbetskraft kan delas i två effekter: inkomsteffekt och substitutionseffekt. Högre lön innebär att det blir mer lönsamt att arbeta samtidigt som det blir dyrare att för individen att vara ledig en dag. Det betyder att fritid har blivit dyrare dvs. alternativkostnaden har ökat och man substituerar fritid med arbete. Detta kallas substitutionseffekt. En högre lön innebär även att inkomsten ökar. Det betyder att det blir pengar över av individens inkomst om samma levnadsstandard (t.ex. boende, mat och kläder) som innan bibehålls efter löneökningen. Det innebär att mängden utbjuden arbetskraft minskar. Detta kallas för inkomsteffekten. Det är inte självklart vilken av dessa två effekter som är den dominerande vid en löneökning men i normala fall anser inte löntagare att de kan arbeta mindre dvs. oftast är substitutionseffekten den dominerande.

För att analysera hur resurser allokeras i ekonomin brukar man använda en förenklad modell av verkligheten. Denna modell är över 200 år gammal och kallas för utbuds- och efterfrågemodellen och har efter dess uppkomst utvecklats inom många delområden av nationalekonomi. Efterfrågan på en vara antas endast styras av priset, vilket betyder att övriga faktorer som kan tänkas påverka efterfrågan på denna antas vara oföränderliga. Detta kallas för ett ceteris paribus- antagande. Detsamma gäller för utbudet. I den förenklade modellen antas utbudet enbart vara beroende av det pris som producenten av en vara kan få. Där efterfrågan och utbudet möts kallas för jämvikt. Denna jämvikt visar den enda punkten där konsumenter och producenter vill köpa och sälja exakt lika mycket varor till exakt samma pris. Priset fungerar därmed som en signal för hur mycket som ska produceras och konsumeras.

Exempel:

Anta att marknaden för frukt från den lokala handlaren har följande utbudskurva:

P = 0.9 -0.08 Q och konsumenterna har följande efterfrågekurva: P =0.1 + 0.02 Q, där P är kronor och Q är kilo. Vid jämvikt gäller då att:

P = 0.9 - 0.08 Q = 0.1 + 0.02 Q

Kvantiteten Q vid jämvikt är därmed 8 kilo och priset är 0.26

 

Knapphet

Produktionsfaktorer ska allokeras i ekonomin så att det är effektivitet i produktionen. Ineffektivitet betyder därmed att de resurser som finns till förfogande inte används på bästa möjliga sätt och det finns bättre allokeringsalternativ som ger en större eller bättre produktion.

 

Elasticitet

Det grundläggande ekonomiska problemet är att resurser som används i ekonomin inte finns i oändliga mängder. Människors behov är i ständig förändring vilket betyder att de är omättliga och elastiska.

Hur känslig en varas efterfrågan är för en prisförändring kan benämnas som denna vars priskänslighet eller priselasticitet. I vanliga fall är denna elasticitet negativ eftersom efterfrågan minskar när priset på en vara ökar. Elasticitet kan även användas i andra sammanhang t.ex. inkomstelasticitet som visar förändring av efterfrågan när inkomsten förändras, korspriselasticitet som visar förändring av efterfrågan på en vara när priset förändras på en annan vara, utbudselasticitet som visar förändring av utbudet av en vara när priset förändras.

Exempel:

Om väderleksrapporten förutspår att det ska bli en ordentlig snöstorm i landet betyder det att man blir mindre känslig för prisförändringar på snöskyfflar. Behovet är så pass stort att man är beredd att betala relativ mycket.

 

Alternativkostnad

Om människans behov är omättligt samtidigt som resurserna är begränsade innebär det att alla önskemål inte går att uppfyllas. Därmed karaktäriseras ekonomin av ständiga val vilket innebär att man avstår från något annat. Detta kallas för alternativkostnad vilket är värdet av en resurs i termer av den bästa alternativa användningen. Det kan exempelvis vara en individs val att själv använda en resurs då alternativkostnaden är vad individen hade kunnat erhålla om resursen såldes. Allt i ekonomin har en alternativkostnad och man antar att den ökar på grund av knapphet i ekonomin.

Exempel:

Om en individ bestämmer sig för att köpa en ny cykel för 4 500 kronor är alternativkostnaden hur han/hon skulle ha spenderat pengarna om cykeln inte hade inhandlats. Kanske skulle individen istället ha köpt en semesterresa. I detta fall är alternativkostnaden detsamma som priset på cykeln dvs. 4 500 kronor.

 

Transaktionskostnader

De kostnader som skapas när det genomförs byten i ekonomin kallas för transaktionskostnader. Det betyder inte enbart monetära transaktioner utan även insamling av information, utvärdera alternativ, utforma och skriva kontrakt med mera.

 

Marginalvärden

I nationalekonomisk teori är det vanligt att analysera problem ur ett marginalistiskt perspektiv. Detta skapar möjligheter att urskilja effekter av den senaste producerade eller konsumerade varan. Marginalnytta innebär individens nytta av den sista konsumerade varan eller tjänsten. I normala fall antas denna nytta vara av avtagande karaktär där den totalt sett ökar för varje extra konsumerad vara men den senaste varan ger en mindre nyttoökning än den näst senaste. Marginalkostnad innebär kostnaden för den sist tillverkade enheten t.ex. den extra arbetsinsats som behövs för att producera ytterligare en enhet. Marginalavkastning innebär avkastningen på den sist insatta resursenhet, t.ex. den ökade produktionsavkastningen som är resultatet av att anställa ytterligare en person. Marginalintäkt innebär intäkten som genereras av den senast sålda enheten. Marginalprodukt innebär ökningen av produktionen som genereras av den sist insatta resursenheten.

Exempel:

Lagen om avtagande marginalnytta kan exemplifieras med många olika produkter som man konsumerar. Antag att en invid köper ett äpple och äter upp det. Ytterligare ett äpple kan möjligtvis vara gott. Efter två äpplen är man troligtvis trött på att äta denna frukt och ett tredje skulle antagligen inte ge en större tillfredställelse.

 

Marknaden

Företagets kostnader och intäkter

Ett företags utbud av produkter och/eller tjänster beror bland annat på storleken samt karaktären på kostnaderna. I normala fall har ett företag fasta samt rörliga kostnader som i normala fall förändras i storlek och karaktär när produktionsvolymen ökar. Fasta kostnader är de kostnader som inte varierar i storlek med ökad produktionsvolym. Det är oftast de kostnader som krävs för att komma igång med produktionen t.ex. byggnader och maskiner. Kostnader som ändras i storlek med ökad produktion kallas för rörliga kostnader t.ex. råvaror, halvfabrikat, löner med mera. Både fasta och rörliga kostnader kan uttryckas som fasta styckkostnader och rörliga styckkostnader där kostnaderna har fördelats på alla producerade enheter.

Exempel:

Ett företag som producerar chips har kostnader som kan uttryckas: TC=4Q+2, där TC är totala kostnader för hela produktionen av chips och Q är antalet påsar med chips som företaget producerar. Den första termen 4Q är de kostnader som varierar med ökad eller minskad produktion. De är de rörliga kostnaderna och är i detta fallet potatis, olja, salt, förpackningsmaterial samt löner för de som arbetar med produktionen i företaget. Den andra termen, 2 är de kostnader som är samma oavsett produktionsstorlek. De är de fasta kostnaderna och är i detta fallet hyra för fabrikslokalen samt hyra av maskinerna som ingår i produktionen. Dessa kostnader skulle fortfarande finnas företaget skulle välja att inte ha någon produktion av chips. Samma företags intäkt kan uttryckas som TR=6Q+3, där TR är total intäkten vid försäljningen av chips Q är antalet chipspåsar. När företagets totala kostnader är lika stora som de totala intäkterna gäller att: TC=4Q+2= TR=6Q+3.

 

Stordriftsfördelar

Stordriftsfördelar är de vinster som ett företag kan skapa genom en storskalig produktion och därmed sänka de fasta styckkostnaderna. Interna stordriftsfördelar innebär att de sänkta styckkostnaderna beror på det enskilda företagets produktion eller produktionen av en enskild produkt. Externa stordriftsfördelar innebär att de sänkta styckkostnaderna beror på industrin eller industrisektorn som företaget tillhör.

 

Monopol

I förenklade modeller en ekonomin antas alla företag på marknaden vara utsatta för så stor konkurrens att de inte kan påverka priset på de varor eller tjänster som de producerar. Det betyder att de är pristagare. Detta förutsätter även att alla konsumenter har fri tillgång till information om alla varor och tjänster som finns på marknaden. Det antas även att det inte existerar några transaktionskostnader för att göra utbyten mellan dessa konsumenter och producenter. Extrema undantag från en perfekt konkurrensutsatt marknad kan exempelvis vara monopol och oligopol.

En marknad som karakteriseras av monopol innebär att den domineras av ett företag. Detta skiljer sig från en konkurrensutsatt marknad på ett flertal sätt. Monopolet tar ut ett högre pris för dess varor och priset är högre än styckkostnaden för produktionen. Monopolet väljer även att hålla tillbaka den producerade kvantiteten så konsumenterna har tillgång till mindre kvantitet än vad fallet är för en konkurrensutsatt marknad. Till sist, monopolet får en vinst som vanligtvis är på konsumenternas bekostnad; i termer av högre pris och minskad kvantitet.

 

Monopolistisk konkurrens

Monopolistisk konkurrens kännetecknas av många små eller stora företag på en marknad som är lätt att etablera sig på dvs. utan inträdeshinder men där produkten är differentierad. Det innebär att alla företag producerar en variant av samma vara eller tjänst så att varje företag dominerar sin delmarknad. Detta förekommer ofta inom tjänstesektorn.

 

Oligopol

En marknad som karakteriseras av oligopol är en marknad med få aktörer som påverkas av varandras beteende. Dessa företag kan vara av liknande storlek där ingen har ett försprång när varornas pris (Cournot-jämvikt) eller kvantitet (Bertrand-jämvikt) bestäms. Företagen kan även vara av varierande storlek, där något har ett försprång med möjlighet att bestämma pris eller kvantitet och de andra företagen på marknaden följer därefter; så kallad Stackelberg-jämvikt. Om företagen istället väljer att organisera sig och samarbeta med varandra i syfte att påverka priset på marknaden kallas detta för Kartell.

 

Komplement

En komplementvara är en vara som krävs som tillbehör för att konsumera en annan vara t.ex. högerskor och vänsterskor, spagetti och ketchup, bröd och smör mer mera. Huruvida två varor är komplement till varandra bestäms av varje individ, genom dess nytta för denne, vilket betyder att två varor kan vara komplementvaror för en individ samtidigt som de inte är komplementvaror för en annan individ.

Exempel:

Om du står och väljer mellan chips och dipp är det stor sannolikhet att du anser dessa vara komplementvaror. Du vill ha dippen trots att du bestämmer dig för att köpa chipsen. Korspriselasticiteten är negativ eftersom ett högre pris på chips även skulle minska benägenheten att köpa dipp.

 

Substitut

En substitutvara är en vara som fungerar som ett möjligt alternativ till en annan vara. Detta kan exempelvis vara pasta och potatis. Huruvida två varor är substitut till varandra bestäms av varje individ vilket betyder att två varor kan vara substitutvaror för en individ samtidigt som de inte är substitutvaror för en annan individ. Om du står och väljer mellan potatis och pasta till kvällens middag är det stor sannolikhet att du anser dessa vara substitutvaror. Du vill inte ha pasta om du bestämmer dig för att köpa potatis. Korspriselasticiteten är positiv eftersom ett högre pris på pasta skulle öka benägenheten att köpa potatis.

 

Länkar och lästips

Generella länkar

Statistiska centralbyrån

http://www.scb.se

 

Konkurrensverket

http://www.kkv.se

 

Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

http://www.riksbank.se/templates/Page.aspx?id=20192

 

Länkar på engelska  

NBER, National Bureau of Economic Research

www.nber.org

 

CESIS, Centre of Excellence for Science of Innovation Studies

http://cesis.abe.kth.se/who_we_are.php

 

Webbtidningar på engelska

** http://www.economist.com

** http://www.ft.com/home/europe

** http://www.ipl.org/div/serials/browse/bus28.00.00/

** http://www.nber.org

 

Tidskrifter på engelska

*** American Economic Review

http://www.aeaweb.org/aer/

 

* Journal of Political Economy

http://www.journals.uchicago.edu/toc/jpe/current

 

* Journal of Economic Theory

http://www.nyu.edu/jet/

 

*** European Economic Review

http://ejournals.ebsco.com/Journal2.asp?JournalID=103408

 

*** Scandinavian Journal of Economics

http://ejournals.ebsco.com/Journal2.asp?JournalID=100923

 

Forskningsartiklar på engelska 

*** AKERLOF, G., A. (1970) The Market for Lemons: Qualitative Uncertainty and the Market Mechanism. Quartely Journal of Economics, 89, 488-500.

 

** ARROW, K. (1962) Economic welfare and the allocation of resources for invention. In NELSON, R (Ed.) The rate and direction of inventive activity: Economic and social factors. Princeton, NJ, Princeton University Press

 

*** BECKER, G.S. (1965) A Theory of the Allocation of Time. The Economic Journal, 75, 493-517

 

*** BECKMANN, M, (1952) A Continuous Model of Transportation. Econometrica, 20, 643-660

 

*** WILLIAMSON, O. E. (1979) Transaction-Cost Economics: The Governance of Contractual Relations. Journal of Law and Economics, 22, 233-261.

 

* LANCASTER, K. J. (1966) A New Approach to Consumer Theory. The Journal of Political Economy, 74, 132-157.

 

* NASH, J. (1951) Non-Cooperative Games. The Annals of Mathematics, 54, 286-295

 

*** NORTON, R. D. & REES, J. (1979) The product cycle and the spatial decentralization of American manufacturing. Regional Studies, 13, 141 - 151.

 

*** PANZAR, J. C. & WILLIG, R. D. (1981) Economies of Scope. The American Economic Review, 71, 268-272.

 

*** DIXIT, A. K. & STIGLITZ, J. E. (1977) Monopolistic Competition and Optimum Product Diversity. The American Economic Review, 67, 297-308.

 

*** KRUGMAN, P. (1980) Scale Economies, Product Differentiation, and the Pattern of Trade. The American Economic Review, 70, 950-959.

 

Böcker på engelska

** SAMUELSON, P.A (1947) Foundations of economic analysis, Cambridge, Harvards University Press

   

Källor

** EKLUND, K. (2005) Vår ekononomi- en introduktion till samhällsekonomi, Norstedts Akademiska Förlag.

 

** PARKIN, M., POWELL MELANIE., MATTHEWS, KENT (1998) Economics, Addison Wesley.

 

** PIHL, H. (2007) Ekonomi från början- en samhälssekonomisk introduktion, Studentlitteratur.

 

** SÖDERSTEN, B. & SÖDERSTRÖM, H. T. (2004) Marknad och Politik, SNS.

 

 

*Tillgängligt online för studenter på Högskolan i Jönköping
**Tillgängligt på Högskolebiblioteket i Jönköping
***Tillgänglig både online för studenter på Högskolan i Jönköping samt
på Högskolebiblioteket i Jönköping